Den klassiske ridkonstens fader
François Robichon de la Guérinière brukar kallas ”den klassiske ridkonstens fader”. Han var inte först med att rida klassiskt – någonstans måste han ju ha lärt sig allt – och han var inte heller först med att skriva ner sina tankar. Tvärtom finns det många ridhandböcker bevarade från barocken. Det var just då modernt att skriva ridhandböcker. Det som skiljer Guerinieres bok från andra är nog helt enkelt att den är bättre och mer pedagogiskt skriven.
Gueriniere föddes 1688 och var beridare, hovstallmästare och chef för den kungliga manegen i Tuilerierna i Frankrike. Tuolerierna var ett slott som låg i Paris och som revs 1833. Han arbetade för de franska kungarna Ludvig XV och Ludvig XVI.
Få böcker är väl lika omtalade i akademiska kretsar som Guerinieres Ridkonsten ”Ecole de la Cavalerie”. Boken finns i ett otal upplagor och översättningar och är även översatt till svenska. Det skall finnas flera översättningar till svenska, men den mest kända bland akademiker är översättningen från 1828. Detta beror på att denna översättning finns på Linbrustkammaren, ingående i en donation av ridkonst-litteratur. På Livrustkammaren kan man få boken kopierad till sig, om man betalar för det. En kamrat till mig gjorde detta och kopierade i sin tur en upplaga till mig.
Jag har själv bara läst boken styckevis, men vill nu lägga ut den här på min hemsida. Jag kommer därför scanna hela boken och lägga ut den kapitel för kapitel, så ni kan läsa den och diskutera den.
En annan känd upplaga av boken är Bent Branderups tolkning av den, som kom ut för några år sedan. Bent har plockat bort stora delar, som kan tyckas ointressanta, och moderniserat mycket av texten. Jag vill istället lägga ut hela boken, så vi även kan se vad som förändrats genom århundaderna.
Boken är på 487 sidor, plus plancher och register, så det kommer att ta tid innan hela boken ligger här. Men jag börjar från början, så först kommer ni att få alla förord, register och liknande.
Märk att detta är en översättning till svenska gjord på en tysk översättning, så det är möjligt att en del av Guerinieres ordalag har hunnits förändas på vägen. Festligt är även att den svenska översättningen tillskrivs en ”f. d. Kavalleri-Officer”, inte nämnt vilken.
