Lugn och värdig lilla snurren åt båda hållen, bäddade för ett försök med longering. Jag längde ut linan till ungefär 2 meter och i höger varv skrittade Aira lugnt runt mig, med koncentrationen på mig.

I vänster varv blev det svårare för henne. Hon ville inte gå bort från stallet utan stannade gärna med baken mot de andra hästarna. Då fick jag lugnt och ihärdigt driva igång henne med smackning och glada tillrop i kombination med ett litet dressyrspö. Strax gick hon också, men ville då trava iväg så hon skulle se hästarna igen. Jag fick henne att skritta igen med ett litet ryck i kapsonen, men beteendet upprepades flera gånger per varv.

I detta inledande arbete, som ju helt är en grundträning av kommandona och en ledarskapsövning, vill jag att Aira skall hålla koncentratoinen mot mig och fråga mig om vad som skall göras. Att på detta sätt ta egna initiativ fungerar inte i en situation där lydigheten skall övas in. Därför ville jag inte aceptera att hon travade förbi mig. Om det vore en erfaren häst som jag vet att jag har full lydighet på, så hade jag inte sett det som ett problem, bara som lite irritation. Men den unga hästen måste lära sig det som på hundspråk heter ovillkorlig lydighet. Det krävs för att man skall kunna släppa hästen fri, till exempel vid en snabb galopp över ett fält, men ändå veta att galoppen tar slut innan olyckan inträffar, d.v.s när ryttaren vill.

Därför nöjde jag mig inte förrän Aira kunde skritta ett lugnt varv på volten, med koncentrationen mot mig. Efter det slutade dagens övning, för att få gå hem till de andra hästarna är alltid bästa belöning.

Tidsåtgång: 10 minuter.

[ Kommentera | Upp | Tillbaka till Airas Inridning ]