Som ett inledande klargörande: Jag tar inte emot hästar för inackordering, och inte heller för in- och tillridning. Dessutom börjar jag känna mig för gammal och ovig för att rida in hästar.
Men ibland gör vi ju undantag. Aira är ett av dessa undantag. Låt mig berätta:
För drygt tio år sedan köpte min dåvarande hustru och jag ett brunt knabstrupper-sto, Idun. Hon var dräktig med den helvite knabstrupperhingsten Faust. Resultatet blev ett schabraktigrerat hingstföl som vi döpte till Balder. Balder såldes till mina elever Stefan och Susanne i Gävle, som redan ägde ett brunt knabstruppersto som varit med på fler av mina kurser, Silva. För att göra historien kort så blev Silva betäckt med Balder och ut kom ett schabraktigrerat stoföl. Detta är Aira. Hon torde vara den enda häst där jag känner far, mor och farmor, träffat farfar och dessutom har haft med såväl far som mor på lektioner.
Så ville Stefan att Aira skulle växa upp hos mig i min flock och därför har hon bott här två år. Nästa fråga från Stefan var ifall jag kunde påbörja inridning av henne under våren 2012. Det sade jag ja till. Heligare än så var alltså inte mina principer.
Nu skall jag då snart börja på med Aira, när vädret blir lite bättre. Jag tänkte skriva en liten inridnings-dagbok här, där jag dag för dag berättar vad jag gör med henne och hur länge jag håller på. Jag hoppas och tror att Aira blir en vanlig och enkel häst att rida in, så hon kan bli en kontrast mot de andra hästarna jag har berättat om här, i olika avdelningar.
Någon gång under sommaren kommer Aira åka hem till Stefan igen, varvid jag hoppas att Stefan tar upp handsken och berättar vidare om Airas slutliga inridning.
[ Kommentera | Upp | Tillbaka till Airas Inridning ]
